Bula är fly förbannad.
Hon står nere i en del utav Alliansens stora källare; i den del de fängslade in djur men också där hon hade sitt egna lilla skafferi med godsaker hon knappast bjöd någon annan på. Knappt ens Caurifellian, om han nu inte direkt bad om det.
Sent på kvällen hade Sharpatak och Frettah varit där med ett berusat rundöra och bett att få låna en utav burarna för att förvara honom i. Givetvis hade de valt en av de gamla och rostiga för den sablans människan hade brutit sig ut, givetvis hade han inte kommit särskilt långt men han hade tagit sig in i hennes förråd. Där hade han förstört en hylla med inlagda frukter, hällt i sig en halv flaska med vin och sedan spytt upp det. På förrådets golv.
Det luktade snuskigt intimt med och hon undrar med en grimars vad annat han svalt under kvällen för att få lite pengar till sprit?
Snuskiga, sabla gris. Och avgrunden ta de båda dönickarna som hade tagit honom hit!
Med ett vrål tar orckvinnan tag i människan och sliter upp honom från golvet. De behövde honom levande men det betydde inte att hon inte kunde servera honom en ordentlig måltid med knogmackor och det är just vad han får. Hon hade sett fram emot en lugn morgon! En med svamp och persikor; kanske även tid nog att i smyg arbeta på den nya kokboken hon var tvungen att skriva eftersom hennes Ät Mera hade förvunnit spårlöst från hennes rum.
Ännu en orsak att vara förbannad. Kanske skulle hon bli gladare om hon fick chans att rycka Frettah i svansen och kalla henne ett glåpord eller två? Bara den dumma gamla, halvblinda Sharpy höll sig väck.
Med en smäll drar hon igen grinden till en annan; betydligt stabilare bur, ryter åt den kvidande människan att hålla käft innan hon går för att hitta någon att tvinga städa upp.