Ät ännu mera
Bula är fly förbannad.
Hon står nere i en del utav Alliansens stora källare; i den del de fängslade in djur men också där hon hade sitt egna lilla skafferi med godsaker hon knappast bjöd någon annan på. Knappt ens Caurifellian, om han nu inte direkt bad om det.
Sent på kvällen hade Sharpatak och Frettah varit där med ett berusat rundöra och bett att få låna en utav burarna för att förvara honom i. Givetvis hade de valt en av de gamla och rostiga för den sablans människan hade brutit sig ut, givetvis hade han inte kommit särskilt långt men han hade tagit sig in i hennes förråd. Där hade han förstört en hylla med inlagda frukter, hällt i sig en halv flaska med vin och sedan spytt upp det. På förrådets golv.
Det luktade snuskigt intimt med och hon undr…
Mitt namn
- Baba Kyoumi hade stretat emot desto mer om hon vetat vad som först hade väntat henne och några av de andra kvinnorna som nu såg pengar byta ägare. De förstod att de blivit sålda och fann kanske en viss lättnad i att i framtiden behöva slippa den stora mörkeralviske mannen med det korta håret och det kortare humöret. Istället skulle de nu till en äldre kvinna, ärrad men elegant. Också hon en mörkeralv.
- Visserligen var de alla blandblod och svarthåriga, men inte rena nog för att undgå slaveriets bojor. De fick förklarat för sig att Furi nu var deras ägare, att de skulle göras i ordning innan de kördes hem till henne. Ett bad och nya kläder, tänkte Baba hoppfullt och blev inte besviken. Ett väldoftande bad, vackra nya kläder och en utskuren tu…
Drömmar i skogen
Det hade inte varit en dans på rosor direkt och det hade tagit lång tid för henne att vänja sig vid de långa arbetstiderna. Beatrice hade aldrig haft en riktig barndom däremot så övergången från flicka till kvinna hade varit relativt smärtfri (om man nu inte räknade med den där stunden med Anton bakom stallet). Hon och de tre syskonens mor hade dött i barnasäng och hon hade fått ta över hushållet därefter då deras far inte var den renligaste mannen. Men det förstås, vilken man var egentligen det?
När hon tydligen hade fyllt femton vårar (vem hade egentligen någon uppfattning om åren som går när man inte firade något) så ansåg deras far att det var dags för henne att lämna boet och arbeta. “Bäst var det ju givetvis om hon skickade hem pengar…
Om hon fick tag i Lazhak..!
Frettah hade vaknat till i ett av de mindre rummen på Klingornas allians, barskrapade som de var på all komfort med bara några små, vinklade gluggar där dagsljus kunde strila in.
Bristen på även detta säger att det är natt. Det kan visserligen också vara kväll, eller tidigt morgon?
Med ett stön vrider hon på sig, försöker känna bakom sig på svansen som Lazhak huggit henne i där i hamnen. Han hade därefter lämnat henne för att förblöda; fick hon tag på den där ormen så skulle hon slita kulorna från honom och tvinga honom att äta dem!
Men först! Hon suckar nöjt när hon släpper sig, känner magen göra lite mindre ont av det lilla och undrar just hur länge hon legat där. Hur hon ens kommit dit? Någon måste ju ha funnit henne och haft vett nog att bära…